Socker och information

Var på Galleri Rostrum igår där jag såg en oroande målning med, på ena halvan, en mängd små gestalter på en strand, samlade kring en stor blodpöl - och så på den andra halvan en enorm människa, bekvämt tillbakalutad i en fåtölj, som betraktar det hela. Vilket fick mig att fundera på varför vi har ett sådant sug efter så mycket information hela tiden. Varför så många av oss tittar på allsköns nyheter på TV varje dag, läser vitt och brett på internet, bläddrar igenom hela tidningen och fördjupar oss i mängder av artiklar utan någon som helst relevans för våra liv, osv. Och då fick jag tanken att det är som socker. Vi älskar socker för socker betyder energi och vi utvecklades i en miljö där det var väldigt ont om energi. Och vi älskar "information" - hur meningslös den än är, egentligen - för att vi tills nyligen alltid levt i sammanhang där information varit liktydigt med lokal och relevant information och haft ett stort överlevnadsvärde.

Beväpnad med denna analogi kan man då fråga sig om det ger en metod att minska på informationssuget? Tja, kanske. På samma sätt som man kan lära sig tycka att i alla fall översötade produkter är äckliga genom att helt enkelt inte konsumera dem under en period, kan man ju ändra sitt konsumtionsmönster av information. Fast problemet är väl i mångt och mycket att förpackningen, informationens yttre gestalt, sällan skvallrar tydligt om innehållet. Man måste ofta äta hela kakan innan man vet om den var god eller äcklig. Det är lätt att strunta i skvallerpressen, men svårare att sålla bland tidningens alla artiklar. Och plötsligt sitter man där och har ägnat en timme åt något som inte gav en nånting - och känner sockret krasa mellan tänderna...

Har jag skjutit min egen blogg i sank nu? ;-) Kommentera gärna!