Mann och Rist

Var på två utställningar i Stockholm som man inte bör missa, båda håller på till framåt sommaren.

Först amerikanska fotografen Sally Mann - tack Patrik för tipset! - som har en stor retrospektiv utställning på Kulturhuset i Stockholm. Bilder på barnen när de var små - som skapade skandal hos de pryda amerikanerna - enorma porträttbilder av dem som vuxna, och, sist men inte minst, fantastiska landskapsbilder från amerikanska Södern. Känns väldigt otidsenliga men slår an en djup ton hos mig, desto mera som jag förälskade mig i landskapet under förra sommarens resa till Louisiana.



I detta digitala tidevarv har hon också behållit en otidsenlig inställning till tekniken:

"I certainly could go out and buy a good, tack-sharp lens that would take the perfect picture that's in focus from end to end. But instead, I spend an awful lot of time at that antique mall looking around for these lenses with just the right amount of decrepitude. The glue has to be peeling off of the lens elements, it’s great if its mildewed and out of whack..."

Genom den kroppsliga närgångenheten i en del av sena bilderna knyter Manns utställning också an till schweiziska Pipilotti Rist som hade vernissage på Stockholms Konsthall Magasin 3 i lördags. Rist betraktas tydligen som en av vår tids största videokonstnärer, och väl på utställningen insåg jag att det är hon som skapat Sip My Ocean - konstverket som gav namn åt samlingsutställningen med videokonst på Louisiana för något år sedan. Det är med på utställningen, liksom en mängd andra filmer (många med fokus på kroppslighet), men själv blev jag mest förtjust i Gravity Be My Friend, som hon skapat direkt för utställningen:



Fotot är lite märkligt, men man ligger alltså på matthögar på golvet och betraktar film i taket, fallande löv och annat. Mycket speciell stämning. Olika filmer från de två högarna.

Ofta visas filmerna på oväntade ställen, mest utpräglat i Selbstlos im Lavabad, som de flesta besökare tycktes missa helt - mitt i trappan har en flisa huggits ut och genom den ser man en kvinna som sträcker armarna mot en och ropar på hjälp på en mängd språk.

Blev också förtjust i Apple Tree Innocent On Diamond Hill, genom att behänga ett träd (som absolut inte ser ut som ett äppleträd) med transparenta plastförpackningar och annat skräp och sedan projicera en film över det hela får hon till en helt underbar effekt. Fantastiskt vackert! Varje besökare som passerar in på utställningen skapar en skugga i projektionen och blir därmed en del av verket. Åk och titta!

Grafiktriennal på Konstakademin i Stockholm

Grafiktriennalen bjöd på allt mellan himmel och jord, däribland en gammal favorit, (lundabon) Jukka Väntinen med sina trappuppgångar; trädformer som både grafik och rörliga filmer av Martin Sundvall; samt roliga blad med fåglar av Ulla Helin. Tyvärr är sajten konstruerad så att det inte går att länka direkt, men gå in och klicka i deltagarlistan och titta!

Göran Edvard Johansson ställer ut målningar av sjömärken

på gammal presenning på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Tillsammans med Magnus Rietz som bidrar med stämningsfulla fotografier av samma motiv.

Hillbilly and bluegrass night på Mosebacke

Sitter omgiven av cowboyhattar och dito stövlar, skjortor och andra attiraljer och väntar på kvällens tredje band. Telefonen var tyvärr inte med på noterna när jag ville fotografera, blev suddigt värre, så ni får väl gå in på myspace och kolla Foxbone t ex... Kul är det i vilket fall som helst :-) Återkommer med blogg om konst i Stockholm, intensiva dagar här!

Arkitektritade fågelholkar i Skarpnäck

Gick runt i Skarpnäck söder om Stockholm idag för att se Kasper Salin-prisat område ritat av Ralph Erskine. Inte så mycket för husens skull som för att området skulle utmärka sig för att även holkarna skulle vara arkitektritade. Varvid jag såg framför mig något i stil med funkisvillan/holken jag suktade efter i förmiddags på Upplandsgatan, men tji fick jag. Standardholkar, MEN helt integrerade i områdets arkitektur! Målade tillsammans med de väggar och stolpar de fästs på, och med genomtänkt placering. Ett föredöme - tänk om det kunde bli standard i framtidens bostadsområden, holkar som ritats in från början! Och varför nöja sig med fåglarna - fladdermössen, igelkottarna och humlorna kan väl också få vara med :-)

Havsorgel

Och kan man tänka sig, idag stod det i Sydsvenskan om en havsorgel i Zadar, en kuststad i Kroatien:

I takt med att vågorna slår mot kalkstenstrapporna strömmar toner ut. Där, bland alla människor, kan man sitta ensam, innesluten i sin egen bubbla. Det är fascinerande hur lite ljud som krävs för att skapa en rumslig avskärmning.

Låter som en totalupplevelse som heter duga - om än på sitt sätt överflödig. Att sitta vid havet och höra dess eget brus är ju egentligen nog i sig självt. Men visst får man lust med en avstickare till Zadar :-)

Totalupplevelse

Inspirerad av att Sander förbereder ett föredrag om vår gemensamme idol Theo Jansen (kolla på wikipedia och klicka sedan på länkarna i botten, speciellt videon från GEL konferensen, eller, om 19 minuter känns för mycket, spana in BMW reklamen), började jag titta runt på lite annan kinetisk konst på nätet. Först fantastiska Anne Lilly som jag betraktade med Can på stereon, inte alls dumt. Men sedan råkade Einstürzende Neubautens Die Befindlichkeit ackompanjera denna skulptur av LaPaso - vilken totalupplevelse!!! (för dig som är skeptisk till EN - denna låt är från Silence is Sexy - klart annorlunda, helt magisk - lyssna på Sabrina också!). I denna kombination blev skulpturen oemotståndlig - trots att den egentligen inte är så speciell. Testade också med Cans Paperhouse, också där hände något. Så nu drömmer jag om en konstnär som gör tonsatt kinetisk skulptur... Eller så får jag fortsätta att kombinera själv :-)

Tänker att detta är ett annat sätt att uppnå den där känslan av att vara innesluten i ett konstverk som jag kan få av verk som Damien Hirsts Pharmacy. En känsla jag alltid är på jakt efter när jag tittar på konst. Det närmaste just nu är väl Sarah Sze på Malmö Konsthall.