Var och en sin egen pryl?

Läser just nu designern John Thackaras bok "In the Bubble. Designing in a Complex World" som handlar om hur vi kan designa om vår omvärld så att den fungerar bättre för oss människor som ska leva i den, inte minst på lång sikt. Hur få till ett samhälle som är uthålligt och inte förbrukar jordens resurser? Där finns mycket tänkvärt (och mycket rätt tråkigt också), här kommer ett stycke:

"Flemming Hedén, a researcher with Telia [...], has compared the impact of owning [stand-alone telphone answering] machines - that is, the effects produced by their manufacture, distribution, ownership, power consumption, maintenance, and disposal - to that of using an online answering service. Examining such factors as power consumption and contribution to the greenhouse effect, Hedén calculated that using the online service has between one hundred and eight hundred times less impact on the environment than employing an answering machine for the same purpose. The savings in power consumption alone achieved annually by the seven hundred thousand or so customers in Sweden who suscribe to just one such service are equivalent to that required to heat two thousand houses with electricity for a year. If the five hundred thousand remaining Swedes who still have an old-style answering machine were to suscribe to an online service, it would reduce carbon dioxide emissions by ten thousand tonnes a year."

Något att fundera på (även om Hedén förstås är part i målet). I sådana situationer behöver ju människorna inte ens bli rädda för att mista något av sin handlingsfrihet, eller för att behöva interagera och komma överens med andra människor - något som tycks hålla de flesta borta från gemensamt ägande i form av bil- eller verktygspooler, för att inte tala om kollektivboende :-(